Jag var på Gränby idag för att handla till dopet. Henry som är sjuk fick följa med och vaknade och grät. Precis innan hade en tant ramlat och slagit sig blodig i huvudet. Så när han vaknade hade jag redan obehag i magen och då slog det mig, vad jag så ofta känner. Jag känner mig otrygg!
Jag är så rädd för framtiden, hur mina barn kommer bli, må, känna sig. Hur jag kommer bli, må och känna mig. Jag känner mig naken, fattig och ensam utan Alle. Jag har tappat bort en så stor del av min familj, fast större delen finns kvar. Jag kan inte hitta min plats på jorden längre.
Jag är ofta rädd. Rädd för vad som ska bli. Rädd för att förlora igen. För att uppfostra Thea och Henry själv. Rädd för att jag inte är tillräckligt bra, varm, kärleksfull, god.
Jag saknar min man så att det skriker inombords.