Inatt drömde jag att Alle levde men satt i rullstol. Det var en bra dröm, jag var glad i drömmen. På nåt sätt var jag medveten i drömmen att alternativet att han var död var så mycket sämre än att han satt i den där rullstolen, så det var liksom det bästa som kunde hända. Lite som en vakendröm typ. En riktigt önskedröm i sin renaste form.
Om det ändå hade varit så. Då hade jag varit lycklig.