Min son skriker oftast kvällstid.
Men ikväll gick Thea så snällt och la sig 18:30. Och Henry somnade i famnen. Katching! Massor av tid att fixa sånt som behöver fixas (städa, slå in julklappar, duscha, packa…). Men nej, Henry ville inte. Han vaknade omedelbart jag lagt ner honom och nu kör vi den vanliga stilen (han på mitt bröst sovandes).
Så lik sin kelsjuka pappa. Min lilla goding.