Fem månader av sorg och saknad. Oändlig saknad. Men vi lever. Vi går upp varje morgon. Vi äter mat flera gånger om dagen. Vi kommer i tid till förskolan, BVC och när vi ska träffa någon.
Jag gör så gott jag kan att inte tappa tålamodet med våra barn. Jag nattar två stycken varje kväll. Jag har lärt Henry att sova själv.
Jag ska lämna in bilen så dom fixar skadan i bak. Jag funderar på att byta bil. Jag kramar, pussar och säger att jag älskar våra barn ofta. Jag pratar om dig. Jag tänker på dig. Jag drömmer om dig.
Jag tänker ofta på hur livet hade varit om du fanns. Vad vi skulle gjort på kvällarna. Hur vi skulle firat julen. Vad vi skulle gjort för planer till sommaren. Om vi hade åkt till Berlin som vi pratade om.
Om du kom tillbaka skulle du få köpa en sprillans ny bil. Jag skulle gå med på det. Allt för dig.